Gästskribent Dan Lucas: Kan mer energisnåla bostäder vara ett motiv för att förlänga det förhöjda ROT-avdraget?

Budgeten har inte lagts än, men en del har redan aviserats av regeringen, till exempel att momsen på mat föreslås halveras från 12 till 6 procent. Men det finns också förväntningar, inte minst i byggbranschen, om att den tillfälliga höjningen av rotavdraget ska förlängas. Avdraget har höjts från 30 till 50 procent av arbetskostnaden och gäller från den 12 maj i år till årsskiftet (med ett maxbelopp om 50 000 kronor per person). Det här kan ses som en lågt hängande frukt – det är inte särskilt krångligt att förlänga perioden om nu regeringen vill gå den vägen. Dessutom finns ett EU-direktiv för byggnaders energiprestanda som skulle kunna användas som ett motiv för att förlänga det förhöjda ROT-avdraget (mer om det strax).

ROT-avdraget kostade, i fjol, statskassan 12 miljarder kronor och den höjning som sker i år beräknas öka kostnaderna med ytterligare drygt 4 miljarder, det vill säga ge en totalkostnad om 20 miljarder kronor. Det låter mycket men ska ställas mot att en halvering av matmomsen också beräknas kosta 20 miljarder kronor.

Vid sidan av ROT-avdraget finns också ett annat avdrag som kan vara av intresse för de hushåll som funderar på att till exempel installera solceller. Det är avdraget för grön teknik där beställaren kan göra ett avdrag på 15 procent för både material och arbete, till skillnad från ROT-avdraget som endast gäller för arbetskostnaden. För batterier till solceller och för laddpunkter för elbilar är avdraget hela 48,5 procent. Idag får du inte kombinera de båda avdragen på en och samma installation. Avdraget för grön teknik gäller bara för specifika energibesparande installationer. Däremot går det alldeles utmärkt att utnyttja ROT-avdraget om du behöver lägga om taket innan du installerar solceller.

Det ska sägas att det finns en rad invändningar mot ROT-avdraget, både ur strikt ekonomisk synvinkel och ur fördelningssynpunkt. Avdraget skapar inte fler bostäder utan går till renoveringar och ombyggnader som i många fall hade gjorts ändå, utan avdrag. Det framkommer i en rapport häromåret från Riksrevisionen.

En annan invändning är att avdraget bara går till hushåll som äger sitt boende och som har högre inkomster än flertalet hyresgäster. Pengarna, menar dessa kritiker, borde i stället gå till riktat stöd till hushåll med låga inkomster, till exempel högre bostadsbidrag. En tredje invändning är att entreprenörer med ROT-avdraget kan hålla högre priser än i annat fall – köpare och säljare så att säga delar på avdraget. Det gynnar inte prispress i en bransch där kostnaderna på senare år rusat. Mot det ska ställas att avdraget har varit ett hyggligt effektivt verktyg för att få hushåll att sluta efterfråga svarta tjänster och att det ger ett visst bidrag till att hålla svenska bostäder i ett bra skick.

Även om avdrag för privata bostadsägares renoveringar på goda grunder kan kritiseras, kan de samtidigt vara ett effektivt verktyg för att minska energianvändningen i byggnader. Här är det dags att fundera lite på ett EU-direktiv, närmare bestämt Direktivet om byggnaders energiprestanda, som reviderades slutligen av EU-parlamentet i fjol. Direktivet sätter press på EU-ländernas regeringar att se till att minska energianvändningen i byggnader så att EU:s hela byggsektor ska vara klimatneutral senast till år 2050. Det ska uppnås bland annat genom nationella så kallade byggnadsrenoveringsplaner. För bostadshus innebär det att energianvändningen i hela beståndet ska minska med i genomsnitt 16 procent till 2030 och 20–22 procent fram till 2035. Detta kommer att kosta stora belopp för enskilda fastighetsägare att uppnå och i synnerhet för de äldre och mer energikrävande fastigheterna. För att nå EU-målen kan en morot som får bostadsägare att betala för energibesparande åtgärder, vara att permanent höja såväl ROT-avdraget som stödet för grön teknik och även koppla samman dem.

Frågan är om den nuvarande och framtida regeringar anser att det målet är värt priset. Men om inte regeringen vill skjuta till pengar hamnar kostnaden annars till mycket stor del på de enskilda fastighetsägarna.

Dan Lucas
Gästskribent på SBAB, tidigare mångårig ekonomijournalist på Dagens Nyheter