Fram till början av hösten såg den svenska ekonomin förvånansvärt stark ut. Trots en märkbart svag konjunkturutveckling i omvärlden och den pågående eurokrisen så tuffade ekonomin på i god fart. De så kallade överraskningsindexarna, som mäter hur statistikutfallet förhåller sig till marknadens förväntningar, visar ganska tydligt att den svenska utvecklingen överraskade kraftigt på uppsidan medan omvärlden överraskade på nedsidan. I vissa fall var den svenska ekonomiska statistiken så stark, exempelvis det preliminära BNP-utfallet för andra kvartalet, att många bedömare tvivlade på om siffrorna verkligen stämde.

De senaste månaderna har dock utvecklingen varit den omvända. Medan omvärldens ekonomiska indikatorer kommit ut lite starkare än förväntat, inte minst i stormakterna USA och Kina, så har de svenska konjunkturindikatorerna sviktat på bred front. Konjunkturbarometrar, inköpschefsindexar, industriproduktion, utrikeshandel och inflation har nästan undantagslöst varit svagare än väntat.

Framöver blir det intressant att se om ljusglimtarna i omvärlden är tillräckliga för att lyfta även den svenska ekonomin eller om vi kommer att få se en fortsatt försvagning.