I slutet av maj hade de svenska hushållen 2 675 miljarder i lån. Samtidigt hade de 1 163 miljarder sparade på olika konton. Jämfört med samma månad för ett år sedan var skulderna 4,6 procent högre och sparsaldot 10,0 procent högre. I kronor ökade skulderna med 118 miljarder och spartillgångarna med 106 miljarder. Så liten har skillnaden mellan skuldökningen och sparsaldoökningen inte varit någon gång under de elva år som det finns tillförlitliga data för.

Det är samma faktorer som ligger bakom både inbromsningen i skuldsättningen och det ökade sparandet. Framför allt handlar det om en ökad osäkerhet om framtiden till följd av de problem som finns i omvärlden. Osäkerheten om framtida konjunktur- och ränteläge gör att hushållen blir försiktiga. Försiktigheten visar sig dels i att större lånefinansierade köp av till exempel bostäder, bilar och vitvaror skjuts upp – vilket får lånetillväxten att falla – och dels i att en minskad konsumtionsbenägenhet medför att en mindre andel av inkomsten konsumeras  – vilket får kontosparandet att öka. Ytterligare faktorer har spätt på utvecklingen. Exempelvis har lånetillväxten dämpats av bolånetaket, som begränsar nyutlåning mot säkerhet i bostäder till 85 procent av bostadens marknadsvärde, och av ökade amorteringskrav. Kontosparandet gynnas också av att avkastningen på andra placeringar som aktier och fonder varit låg och ostadig den senaste tiden.

För den svenska ekonomin som helhet får hushållens spar- och lånebeteende både positiva och negativa effekter. Ett större sparande och en minskande skuldsättning innebär att hushållen blir mer motståndskraftiga mot negativa händelser som en kraftig nedgång i börskurser och huspriser, en större ränteuppgång eller en ökning av arbetslösheten. Ökat sparande och minskad skuldsättning innebär å andra sidan också att efterfrågan och konsumtion hålls tillbaka och att ekonomin inte växer lika snabbt som annars.