I EMU/EU är det nu full fart på de flesta politiker som sysslar med den ekonomiska krisen. Det ena förslaget på möjliga krislösningar avlöser det andra. Det som konkret skett de senaste dagarna är att den europeiska centralbanken, ECB, vid sitt räntemöte i torsdags dels sänkte styrräntan från 1,25 till 1,00 procent, dels vidtog en massa andra åtgärder avsedda att stödja det finansiella systemet och underlätta för de europeiska bankerna. Till dessa åtgärder hör treårig utlåning till bankerna med förmånlig ränta, sänkta säkerhetskrav vid utlåningen och sänkt reservkrav från 2 till 1 procent. Däremot sa ECB inget om att trappa upp köpen av obligationer, vilket en del marknadsaktörer hade hoppats på.

Under veckan har kreditvärderingsinstitutet Standard & Poors understrukit allvaret i situationen genom att sätta upp samtliga euroländers kreditbetyg på bevakning för eventuell nedgradering. Under torsdagskvällen meddelade också den europeiska bankmyndigheten, EBA, hur mycket kapital som de europeiska storbankerna behöver för att uppfylla kapitalkraven som börjar gälla den 30 juni 2012. Totalt väntas 31 banker behöva stärka sitt kapital med sammanlagt115 miljarder euro. Svenska banker beräknas inte behöva kapitalförstärkningar.

Under det pågående toppmötet i Bryssel verkar Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkosy fått stöd bland de flesta EU-länder för sina förslag om en starkare union. Det handlar om starkare budgetdisciplin där regler förs in i lagstiftningen. En tidigareläggning av krisfonden ESM — European Stability Mechanism — är man också överens om. Internationella valutafondens resurser för utlåning till krisande euroländer ökas också på. Däremot har toppmötet, än så länge, inte kommit överens om förslaget att ge ESM formen av en bank, vilket skulle ha underlättat dess möjligheter till finansiering. Inte heller har de kommit överens om EU-kommissionens förslag om en EU-skatt på finansiella transaktioner, även kallad Tobin-skatt eller om möjligheten att ge ut gemensamma obligationer, så kallade euroobligationer.

Krishanteringen fortsätter att ta några steg framåt följt av nästan lika många bakåt. Sakta men säkert kommer man närmare en hållbar krislösning. Komplicerade förhandlingar och låsta positioner gör dock att processen går för långsamt för att finansmarknaderna ska vara helt nöjda. Sannolikt når man fram till en stabil situation innan hela EMU-samarbetet börjar rämna. Men inte ens de värsta scenariona kan idag uteslutas helt.