Under de senaste dagarna har inköpschefsindex publicerats i de flesta länder. Inköpschefsindexen är en väldigt användbar indikator på hur konjukturläget utvecklas. Det finns flera fördelar med indexen. De publiceras varje månad med kort eftersläpning (vi vet redan nu hur läget var under september) och finns för nästan alla länder vilket både gör det möjligt att få en bild över läget på global nivå och även möjliggör jämförelser mellan länder. Den främsta nackdelen är att indexen bygger på enkätundersökningar och inte på faktiska produktions- eller försäljningsutfall. Även om inköpscheferna sitter i frontlinjen med mycket god insyn i efterfrågeutvecklingen och indexen ofta är utmärkta indikatorer på vart tillväxten är på väg, så händer det att de signalerna är starkare än vad utfallet sedan visar sig bli. Det finns således ibland en viss "overshooting" på både upp- och nedsidan.
 
Vad visar då de senaste indexutfallen? Inbromsningen har varit markant under sommaren och hösten. De senaste utfallen har balanserat kring 50, som är gränsen mellan uppgång och nedgång. Under september blev inköpscheferna i tillverkningsindustrin återigen mer pessimistiska i de flesta länder medan det globala indexet för tjänstesektorn steg något. I USA och Kina steg indexarna något i både industrin och tjänstesektorn medan de föll i Europa och Japan. Sverige tillhör de länder där inköpschefsindexen fallit brantast. Både industri- och tjänsteindex är nu nere på samma nivåer som i mitten av 2009. Sammantaget pekar alltså det mesta nedåt om inköpscheferna gör rätt bedömning, vilket de brukar göra. Ljusglimten är att läget faktiskt ser lite stabilare ut i USA och Asien.