En viktig slutsats i mitt blogginlägg var att det inte bara går att titta på skillnader mellan de olika strategier olika länder använder sig av för att hantera coronapandemin när man jämför smittade och döda i förhållande till befolkningsmängd samt samhällsekonomiska utfall, utan att det också är centralt att beakta andra skillnader mellan länder som kan påverka utfallen.
I den svenska debatten om corona tenderar de som är mest kritiska mot den svenska linjen att jämföra med övriga nordiska länder som så här långt klarat sig betydligt bättre än Sverige sett till både antalet smittade och döda, och inte med andra länder som haft större smittspridning och dödstal än Sverige. Tesen tycks vara att de nordiska länderna är så pass lika att vi då inte behöver ta hänsyn till andra skillnader än valet av strategi för att värdera de olika utfallen, som till exempel skillnad i initial smittspridning i våras i samband med de svenska sportloven, skillnader i utlandsresande, organisation av äldreomsorg, m.m.
Alldeles oavsett om Folkhälsomyndigheten (med facit i hand) har haft rätt eller fel i sin prognoser om höstens ökade smittspridning – och oaktat om de har haft mer rätt eller fel än deras systermyndigheter i andra länder – så kan det vara intressant att jämföra hur stränga restriktionerna/rekommendationerna var i Sverige respektive de övriga nordiska länderna för en månad sedan och i vilken utsträckning respektive befolkning respekterat dessa sedan dess. De åtgärder som vidtogs för circa en månad sedan bör rimligen ha påverkat den smittspridning vi ser idag.
Figur 1 nedan visar Oxford universitets så kallade “Government Response Stringency Index” för en månad sedan. Indexet är ett sammanfattande mått på hur restriktiv ett lands strategi för att stävja smittspridningen anses vara. Som framgår bedömdes Sverige ha en något mer strikt policy än Norge för en månad sedan och i samma klass som Finland, men något mindre strikt policy än Danmark.