Sett i ljuset av att väldigt många personer i dag fortfarande har mycket stora problem att hitta en bostad reser den senaste tidens utveckling flera relevanta frågor. En fråga är i vilken mån producenterna har missbedömt skillnaden mellan de siffror som fortsatt pekar på stor bostadsbrist sett till behovet och den reella efterfrågan på bostäder sett till den faktiska betalningsförmågan. En annan är vilken betydelse de nya kreditbegränsningarna, som amorteringskravet, har haft. En tredje är om bostadsmarknaden helt enkelt har haft svårt att kunna svälja en sådan snabb ökning som vi sett i bostadsproduktionen i förhållande till beståndet de senaste åren.
Tecknen på en annalkande kris i byggbranschen är bekymrande sett både till att det råder fortsatt stor bostadsbrist i våra storstadsområden och till att svensk ekonomi som helhet nu ser ut att vara på väg in i en konjunkturavmattning driven även av en nedgång i tillverkningsindustrin och tjänstesektorn.
Att konjunkturindikatorn för svensk ekonomi som helhet föll i januari för fjärde månaden i rad samtidigt som hushållens förväntningar om svensk ekonomi föll markant på ett års sikt, är också dåliga nyheter för bostadsbyggandet.
Den för byggbranschen och konjunkturen negativa utvecklingen gör också att det blir en delikat balansgång för den nya regeringen och dess samarbetspartier när det gäller frågan om åtgärder riktade mot hushållens bolåneskulder – en fråga som hänvisas till i Januariavtalet. Det gäller till exempel frågan om ränteavdragens vara eller icke vara som jag nyligen tog upp i en artikel på DN-debatt och behovet av eventuella ändringar i amorteringskravet som jag nyligen tog upp i ett gästinlägg på Ekonomistas.
Robert Boije
Chefsekonom, SBAB