Om ett ”litet” barn med helskägg

Om ett ”litet” barn med helskägg

Årets Almedalsvecka över.
Nu har några av oss precis lämnat en intressant Almedalsvecka där det bland annat pratades bostäder och bostadsmarknad. Många gånger med utgångspunkt krisläge, och speciellt kanske ungas bostadssituation stod i fokus.

En gång för ett par år sedan, skrev jag en debattartikel efter att ha varit på Almedalen en vecka, när jag greps av en viss frustration och du kan läsa den i sin helhet här. Inget har ändrats, mer än att både barnen och jag blivit tre år äldre. Och att det från byggföretagen  börjat diskuteras att bygga bostäder med uthyrningsdel igen. Ett försiktigt jippie kommer över mina läppar .

Det fanns en mängd seminarier att lyssna till. I det stora flödet av seminarier, debatter och diskussioner är det intressant att se vad som efter ett par dagar står ut, de där tillfällena när man får en aha- upplevelse, eller där informationen man får sig till livs leder till vidare fundering.

Ett av dessa var för mig ett seminarium om barn eller snarare unga vuxnas brist på kunskap om ekonomi. Och ett annat där jag själv medverkade tillsammans med representanter från ungdomsförbunden där vi pratade bostadskrisen för unga.  Min förhoppning var att de unga politiska representanterna skulle stå för en helt annan vilja till samsyn ( än kanske deras äldre kollegor) att ansatsen till att lösa bostadsproblemen skulle ligga bortom partipolitik. Det var inte riktigt så,  men det kommer nog i ett eget blogginlägg så småningom.

Det här med att uppfostra ekonomiskt kloka barn är knepigt. Du kan tjata, och tjata igen, och nära ett hopp om att den person du fostrat ganska länge,  ska vakna upp och ta ett fullgott ekonomiskt ansvar. Parallellt med detta ska du mota bort allt det där med att vara den curlande föräldern, för det är nämligen konstaterat att dessa curlande vuxna barn har svårt att klara sig sen. Nästintill bevisat att de har en sämre förutsättning framöver. Hjälp är det mitt barn vi talar om?

Eller är det så enkelt att så länge du bor hemma med mamma och pappa, bara pappa, eller mamma kanske eller alla andra uppsättningar av familjer det finns så kommer inte den där ekonomiska medvetenheten på riktigt. Det kanske kan vara lite skönt att inte bli vuxen, kylskåpet är fullt typ. Först med den egna nyckeln till det egna boendet kommer rekylen, då ska allt hämtas in.

Så vill jag hävda att de här unga som inte kommer in på bostadsmarknaden ofta iklär sig en offer roll. Med all rätt.   Och det är klart, det är mycket illa att det blivit så svårt med så stora hinder på bomarknaden för de unga. Ingen kan hävda motsatsen. Men jag vill också mena att det finns fler offer i dagens situation på bostadsmarknaden. Till exempel vi andra, vi som anser att vi fostrat de unga klart. Vi som varje dag tänker, inte curla inte curla och på kvällen kanske äter middag med ett barn som om han ville skulle kunna odla helskägg! Att det börjar bli dags för barnet med det presumtiva helskägget att skaffa sig ett eget kylskåp. Och för oss vuxna föräldrar kunna fundera på nästa steg, lämna huset för en annan barnfamilj. Ville bara säga det.

Och hänvisar vidare till debattartikeln jag skrev för exakt tre år sedan. Jag står fortfarande för mina förslag.

Nu blir det inte så jättemycket blogginlägg. Lite glesare.  Önskar dig en solig och skön sommar!

 

Claudia

Nästa:
Förra:
Denna artikel är skriven av
Claudia Wörmann

Claudia är boendeekonom här på SBAB! och bloggar om bostadsfrågor och bostadsmarknaden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *