Hur hjälper du dina barn till den första bostaden?

Hur hjälper du dina barn till den första bostaden?

Jag kanske oftare får frågan än andra inte bara för att jag är mamma utan eftersom jag ofta pratar om de ungas svårigheter på bostadsmarknaden, och kanske bidrar det att jag arbetar som boendeekonom på SBAB. Jag reflekterar över att frågan ställs med ett litet hur, inte ett om. Hur hjälper du dina barn ekonomiskt,  inte om. Som vore det mest självklara i världen.

Tre vuxna till halvvuxna barn. Alla vill bo i Stockholm. Jag kommer inte att hjälpa mina barn ekonomiskt med någon kontantinsats, så var det sagt.  Jag motsätter mig förstås inte viljan att hjälpa sina barn, den instinkten finns hos alla normalt funtade föräldrar, även hos mig. Men jag lever efter devisen att det ordnar sig ändå. Det ordnade sig för mig och mina vänner, jag vet blott två i det stora nätverket av vänner som på 80 talet fick ekonomisk hjälp av sina föräldrar när de flyttade hemifrån. Jag vet att det var andra tider, men ändå. Känner ni också till Robert som i nutid köpte sin första lägenhet när han var 25 år, kontantinsatsen hade han själv sparat ihop till. Hans närmaste kompisar fick varsin summa pengar i samband med att de fyllde 18, Robert fick det inte. Han är den enda i kompisgänget som idag faktiskt äger sin bostad.

Kanske är det konstigt tycker vissa. Det här med att inte skjuta till ekonomiskt. Må så vara. För många kämpande föräldrar i Sverige handlar det inte ens om ett val att göra, det finns ingen möjlighet. Och de känner sannolikt skuld och skam, till er som gör det –skippa det, det ordnar sig alltid ändå, det kanske tar lite längre tid, men det löser sig. Tänk på hur man hjälper sina barn är högst individuellt.

Vi har begrepp som den curlade generationen och dess curlande föräldrar och den fulla vidden av det har vi kanske ännu inte sett. Är det därför frågan ställs med ett hur, som vore det självklart.

Jo jag hjälper till jag med. De inser vikten av att ha en buffert, de kollar det finstilta i andrahandshyreskontraktet. Kan avgöra om ett kontrakt eller en hyresvärd är bra eller dåligt. De lär sig att hävda sin rätt om det blir fel och inte ta vad skit som helst. De sedelärande erfarenheter av att hyra i andra hand leder till att längtan efter den egna bostaden ökar. Ingen kötid missas och sparandet till kontantinsatsen blir mer disciplinerat (nåja, kanske inte alltid). Och de tär klart blir det riktigt körigt, på kärleks- och studie- och därmed och bostadsfronten kan de alltid komma hem en period. Men inte för länge.

 

Claudia

Nästa:
Förra:
Denna artikel är skriven av
Claudia Wörmann

Claudia är boendeekonom här på SBAB! och bloggar om bostadsfrågor och bostadsmarknaden.