Den gröna vågen?

Den gröna vågen?

Mycket som vi vant oss vid som normalt är nu ställt på ända. Det är ju inte det att vi tidigare inte haft kriser. Men det vi befinner oss i just nu är helt nytt med ett virus där alla kan drabbas. De ekonomiska konsekvenserna kommer av våra åtgärder i syfte att hindra smittspridningen. Om andra nutida kriser slog lite olika är vi i allra högsta grad lika inför denna. Alla kan smittas, bli sjuka och dö.

Stad och land

Vi pratar om när vi återgår till det normala efteråt, jag tror att det blir ett nytt normalläge, exakt hur det ser ut kan jag inte se framför mig. Men jag kan gissa.  Och jag fokuserar uteslutande på eventuella positiva effekter som jag tror kan komma.

Synen på var vi bor och motsättningen mellan stad och land kan gradvis komma att förändras. Av flera skäl.  Att bo i en större stad gör det svårare att hålla den rekommenderade distansen. Det är desto lättare på landsbygden. En del men inte alla tar det som en anledning att flytta längre ut, tanken man haft ett tag men som inte riktigt kunnat förverkligas på grund av arbetsmarknaden kan nu verkligen bli av.  Den klassisk motsättning mellan stad och land har levt vidare mycket beroende på arbetsmarknaden. Jag lämnar min hemkommun för den bredare arbetsmarknaden i storstan, här finns inget att hämta, säger de unga. Den som lämnar den lilla orten till förmån för storstan kan hamna i konflikt med både de som blev kvar och med sig själv. Motsättningen är ju till och med en populär filmuppbyggnad (Masjävlar, Jägarna).  Det är inte ett alltigenom lätt beslut att flytta från hembygden där vännerna, rötterna och familjen finns.  Om det bara inte vore för arbetsmarknaden, det finns ju inga jobb säger den som söker sig bort.

Om det nya normala innebär att fler fortsätter att arbeta hemifrån så kan ju ”hemifrån” mycket väl ligga i en glesbygdskommun och arbetsplatsen med huvudkontoret ligga i en större stad.  Många har tidigare undrat varför distansarbetet inte riktigt slagit igenom, corona kan ge den utvecklingen en skjuts Omställningen är redan här och nya rutiner och vanor sätts och utmaningen kanske snarare ligger i det sociala.   Det där med närheten till kollegor. Alla de samtal och spontana möten på arbetsplatsen som sammantaget bildar upplevelsen av en arbetsplats är svårt att överbrygga med distansarbete.

Lisa och hennes kille

Jag känner Lisa och hennes kille och deras valp som alla bor en andrahandsetta i centrala storstan. Lägenheten är mysig men saknar balkong. Den balkongen hade nyttjats flitigt när nu både Lisa och hennes kille arbetar hemifrån. Det blir ganska trångt. När de pratar med släkt och vänner som bor kvar i deras hemregion står det allt mer klart för dem hur olika det är. Kusinen har en rymlig bostad på nedre botten och betalar hälften av vad Lisa och hennes kille betalar i andrahandshyra. Jag hör hur det unga paret gradvis börjar fundera på en tillbakaflytt. En tanke som för ett år sedan hade varit helt utesluten. Men utelivet är inte detsamma säger Lisa, och hon känner sig orolig inte bara för bostadssituationen. Och Pelle, deras hund, växer och blir större.  Nu med möjligheten i att kunna arbeta på distans ter sig flytten ”hem” mer lockande. De har räknat på vad det skulle kosta att ett par gånger i månaden åka till huvudkontoret. Och konstaterat att det blir billigare för dem. Lisas släkting kan vara hundvakt också.

Lisa, hennes sambo och hunden Pelle får illustrera det jag ser framför mig – nämligen att kommuner med stor utflyttning har potential att vända runt det. Många barnfamiljer lämnar Stockholm konstaterade SCB för en tid sedan. Det var innan corona krisen. I förlängningen kan en effekt av nuläget bli att den gröna vågen förstärks och att motsättningen mellan stad och land en gång för alla om inte tar slut så i vart fall minskar.

 

Claudia

Nästa:
Förra:
Denna artikel är skriven av
Claudia Wörmann

Claudia är boendeekonom här på SBAB! och bloggar om bostadsfrågor och bostadsmarknaden.